Saknar verkligen den här dagen som är på bilden! Det var en dag då jag tränade för Klara. Han hade inte velat ens gå över en bom och sedan slutade det med att vi hoppade 75 cm. ( ej det på bilden utan bilden är ett lägre hinder). Det var en sån känsla! Dessutom så hoppade vi stuts innan det hindret och då kom man så rätt på hindret! På bilden är det det sista hindret på stutsen. Det var tre hinder. UNDERBAR känsla. Han var verkligenn fin i pälsen då och allting. Min lilla ponny som kanske inte kommer vara min så länge till.

Dessutom sa Elisabeth att Carin nog skulle göra sig av med Osella till hösten när hon fölat. Inte roligt. Men jag får glädja mig för den tid jag haft med dessa underbara hästar och verkligen minnas allting. Och inte ska man väl ta ut sorgen i förväg? Det är något jag alltid gör. Jag är så fruktansvärt rädd för att jag ska bli ledsen. Och det är ju det jag blir men jag blir ju dubbelt så mycket ledsen eftersom jag är ledsen innan det ens händer. Men det är ju svårt. Det vet ju alla som en gång fått lämna någon häst.

/ Olivia