En sak som jag verkligen önskar är att få en viss vän tillbaka. Ni kan väl gissa vem? Jo, osella såklart. Hon var verkligen toppen. En filur fylld av glädje och energi. Hon spred verkligen glädje, energi och kärlek. Jag har nog aldrig träffat en sån omsorgsfull och förstående häst. Som ett exempel, mamma var verkligen jätte rädd för hästar. Men en dag skulle hon testa att leda ut osella för hon var itne så rädd för henne. Med alla går hon alltid jätte fort för hon märker att vi behärskar det. Men när hon kände att mamma var lite rädd så gick hon sakta och var så försiktig och tittade lite sakta på henne.

Jag kommer nog heller aldrig mer att träffa på en sån här häst. Hon hade sina dagar det sista när hon hade hormoner för fölningen, men jag kommer aldrig, aldrig någonsin glömma den ponnyn som gjorde mig till den hästtjej jag är just nu. Hon gav självförtroende. När jag hade henne första gången så hade jag 0 självförtroende.